Puckad privatisering

Visst finns det skäl att ibland privatisera och konkurrensutsätta samhällstjänster. Men ibland biter man sig själv i svansen.
Den statliga bilprovningen har alltid fungerat bra. Det var bara att sitta lugnt och invänta en kallelse. Inget man behövde gå och tänka på och planera för. Hade man köpt ny bil med de krångliga regler, som då gäller för besiktning (vilket år? vilka år?), så kunde man också lugnt invänta kallelser.
Nu blir det ingen kallelse, man ska själv komma ihåg när besiktningen ska ske och välja den som ska besiktiga. Var finns de?
I stället får man tänka till, ja visst ja, jag ska besiktiga bilen. Hitta Bilprovningen på nätet, söka, söka tid för besiktning. Alla går tydligen fortfarande till Bilprovningen, svårt att hitta tid. Finns det någon annan?
Så den privatiseringen ledde bara till att konsumenten fick extra besvär. Borde politikerna ha kunnat förutse.

Internetberoende

Mitt internetmodem (heter det så?) gick sönder och under en tid var internet en stängd värld för mig. En i verkligheten ganska kort tid kändes som en hemsk evighet. Hur skulle jag kunna betala mina räkningar? Ha kontakt med mina vänner? Läsa nyheter och se TV-program? Söka information?
Löjligt egentligen, när jag är bortrest klarar jag mig alldeles utmärkt utan uppkoppling. För att inte tala om tidigare liv när internet existerade endast på universitet och högskolor. Vem skulle då ens drömma om att känna sig beroende av något så märkligt som internet?
Minns ni 90-talet när många förståsigpåare spådde internets snara undergång. Det skulle räcka med att alla användare skrev och samtidigt (varför nu några andra än svenskar skulle skriva just och) för att internet skulle krascha i hela världen.
Men än har internet inte kraschat och än har vi inte heller slutat läsa böcker eller se på film eller TV - som andra förståsigpåare spådde.
Det intressanta med framtiden - och hur vi kommer att leva i framtiden - är att det inte går att förutspå. Gör livet ganska intressant även när modemet gått sönder.