Man upptäcker ständigt nya njutningsmedel. Ett drabbade mig i förra veckan. Under en flodfärd mellan Sankt Petersburg och Moskva passerade vi ett stort antal slussar, inte mindre än sex stycken enbart i Moskvakanalen. Och det var gigantiska slussar, 12 meter höga, långa så att två, tre lastbåtar ibland fick plats.
En månljus kväll stod jag ensam på däck och såg slussarna närma sig. Ibland öppnade de sig och släppte ut lastfartyg, ibland stod portarna öppna som gigantiska gap, beredda att sluka oss. Vi närmade oss, tände lanternerna och gled sakta in. Den ryske kaptenen ropade ibland sina order och jag kände att det här, det klarade han och jag.
När vattnet forsade in höjde sig fartyget sakta, meter efter meter ända till vi kunde se floden och landskapet framför oss och sakta glida ut i det. Det var mäktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar