Ryska slussar

Man upptäcker ständigt nya njutningsmedel. Ett drabbade mig i förra veckan. Under en flodfärd mellan Sankt Petersburg och Moskva passerade vi ett stort antal slussar, inte mindre än sex stycken enbart i Moskvakanalen. Och det var gigantiska slussar, 12 meter höga, långa så att två, tre lastbåtar ibland fick plats.
En månljus kväll stod jag ensam på däck och såg slussarna närma sig. Ibland öppnade de sig och släppte ut lastfartyg, ibland stod portarna öppna som gigantiska gap, beredda att sluka oss. Vi närmade oss, tände lanternerna och gled sakta in. Den ryske kaptenen ropade ibland sina order och jag kände att det här, det klarade han och jag.
När vattnet forsade in höjde sig fartyget sakta, meter efter meter ända till vi kunde se floden och landskapet framför oss och sakta glida ut i det. Det var mäktigt.

Politisk dubbelmoral

Thomas Bodström är en person som gärna klankar på andra politiker, kritiserar, gnäller och kräver besked i än den ena, än den andra frågan. Men när han i TV får frågan varför han ställt upp som ledamot i styrelsen för en friskola, som ägs av ett riskkapitalbolag, vägrar han att svara. När reportern envisas uppträder han (Thomas Bodström alltså) som ett tjurigt barn och rusar därifrån.

Med sådana vänner behöver socialdemokraterna inga fiender.

Fagra löften

Tänk så bekvämt att vara oppositionspolitiker och strö löften omkring sig om miljarder hit och miljarder dit. Har man tur så förlorar man valet och slipper ta ansvar för löftena.