Gnälliga - eller?

Kanske överdrev jag i bloggen nedan - kanske är vi svenskar (åtminstone stockholmarna) väldigt tålmodiga och icke-gnälliga.
Plötsligt rasar hela kommunikationssystemet samman i Stockholm under flera dagar - t-banan slutar gå utanför innerstan, pendeln tar sig fram med stor möda, människor väntar i timmar i 20 - 25 minusgrader på ersättningsbussar som inte kommer. Kommer de så får bara en bråkdel av de väntande rum.

Stanna hemma från arbetet, råder en aningslös SL-ledning medan SLs fotfolk springer runt och försöker leda trafikanterna till eventuella ersättningsbussar.
Och visst har det gnällts en del när man kommit fram till jobbet ett antal timmar för sent, visst har man varit upprörd över den dåliga informationen, visst har SLs fotfolk fått en del skäll (helt oförskyllt) men de flesta har tålmodigt väntat eller vandrat och sagt att det ju inte är mycket att göra.

Och ändå är det knappast någon som vet varför hela systemet rasade samman. Vad var det SL inte gjorde i tid? Är det uteblivna gnället bara ett tecken på resignation? Det är ju långt ifrån första gången kommunikationerna krisar i Stockholm.

Vi gnälliga

Det har kommit mycket snö i Sverige, inte minst de senaste dagarna. Och det har varit kallt, kallt, kallt.
Det är inte kul men det får väl vara någon måtta på vårt svenska gnäll.
I radions nyhetssändningar hörs upprörda människor berätta om många timmar på fjärrtåg som inte kommit fram - och om mat och dryck som tagit slut. Vi har ju alla faktiskt vetat i förväg att det skulle kunna bli så de här dygnen. Om man absolut måste åka tåg just nu så tar man ju med sig mat, dryck och varma kläder.
Är vi svenskar mer korkade än andra folk eller är vi bara obehagligt bortskämda.
Gnälliga är vi i vilket fall - i stort och smått.

Barns rätt 3

Tre syskon i Falkenberg anklagade sina föräldrar för flerårig fysisk och psykisk misshandel. Falkenbergs kommun ansökte redan 2005 om tvångsomhändertagande av barnen. Länsrätten sade nej. (Uppenbarligen utan hänsyn till barnens berättelse.)

Det här framgår av Sveriges Radios ekonyheter på webben.

Allt som sägs och skrivs i massmedia är långtifrån rätt, men man kan nog utgå från att barnen verkligen berättat om misshandeln. Nu bor de alltså kvar hos de föräldrar som de har en mycket, mycket dålig relation till.

De här barnen kan ju inte må särskild bra i dag. Man får hoppas att de aktuella personerna i länsrätten mår lika dåligt.