När man ser de fruktansvärda bilderna på skadade och ensamma barn efter jordbävningen på Haiti, barn långt från omgivningens hjälp, kan det kanske synas "fjuttigt" att bli upprörd över hur skyddslösa svenska barn kan bli.
Att barn i världen kan leva i världar som vi bara kan föreställa oss (eller knappt orkar föreställa oss) innebär inte att man kan sätta det ena utsatta barnet mot det andra.
Alla barn har en absolut rättighet att ha det bra.
Vad kan då vi, som har det bra och bara har småttigheter att gnälla över, göra för att barn (och de vuxna i nöd) kan få det drägligare?
Det finns de som gör så mycket, som satsar av sin egen tillvaro för att hjälpa. De flesta av oss kommer aldrig orka/ha möjligheter att offra så mycket. Men vi kan göra en liten, liten insats. Vi kan t.ex. ge pengar till någon organisation som vi tror oss lita på. Vi kan uppmärksamma barnen i vår egen omgivning och göra vår insats för att de ska ha de bra.
Det kan synas som små insatser men ibland har de gamla ordspråken rätt - många bäckar små gör en stor å.
Det viktiga är kanske att inte må så dåligt att man inte orkar se.
Det måste dock vara svårt för de människor, som tror på en god och allsmäktig gud, att hålla fast vid sin tro när de ser barnens lidande.
måndag 18 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar