Obegripliga handlingar

Det kan tyckas fullkomligt obegripligt att någon människa kan drivas till att bli självmordsbombare och inte bara ta sitt eget liv utan även andras - till och med små barns.
Är det en ond människa som gör så eller någon som är så extrem i sin religiositet att normala humana känslor är utsuddade?
Kanske ska man inte bli förvånad. Vi har både i Sverige och i andra västländer otaliga exempel på att människor med svag självkänsla kan manipuleras av bl.a. religiösa rörelser och drivas till mer eller mindre vidriga ageranden. Under historiens lopp har inte minst kristendomen mycket omänskligt på sitt samvete.

Snuskgubbar

Äldre män som sexuellt utnyttjar unga kvinnor är gamla snuskgubbar även om de är kungar.

Visa eller inte visa ansiktet

Den som vill dölja sitt ansikte - av religiösa eller andra skäl - har naturligtvis sin frihet att göra det.
Men man måste då också vara medveten om att man ställer sig utanför en rad aktiviteter i samhället. Det är naturligtvis helt orimligt att lärare ska undervisa en elev som är svår att att identifiera. Eller att patienter på sjukhus eller gamla med hemtjänst ska skötas av människor som inte visar sitt ansikte.

En förtalad månad

November är alltför förtalad - grå och trist, säger många.
Fel! November är visserligen mörk och regnig men den inbjuder till mysiga dagar och kvällar med en bok och tända stearinljus. Dessutom långa promenader i duggregn.

Framför allt - temperaturen håller sig en bra bit ovan nollstrecket.

I vanliga fall det vill säga. Nu svek den oss när den förlamande kylan drog in över oss.

Jag vill ha tillbaka min normala novembermånad.

Dumt och respektlöst

I ett radioprogram, som sänds på söndagsförmiddagar, ventilerade man nyligen dumheter. Exempelvis att tränga sig på spårvagnen eller tunnelbanan samtidigt som folk försöker gå av.
Jag tycker man missade en sak som inte bara är dum och ohyfsad utan även riktigt oförskämd.

Det är människor som pratar i mobil samtidigt som de t.ex. kliver på bussen eller står i snabbkassan och ska betala. Värsta exemplet var den kvinna som stod med ryggen mot kassörskan i livsmedelsaffären och pratade i mobilen samtidigt som kassörskan försökte få betalt för varorna.
Jag tycker det hör till vanligt folkvett att titta på den person, som ger service av något slag, och att nicka eller le eller säga hej.
Allt annat är respektlöst och oförskämt - och korkat.

Puckad privatisering

Visst finns det skäl att ibland privatisera och konkurrensutsätta samhällstjänster. Men ibland biter man sig själv i svansen.
Den statliga bilprovningen har alltid fungerat bra. Det var bara att sitta lugnt och invänta en kallelse. Inget man behövde gå och tänka på och planera för. Hade man köpt ny bil med de krångliga regler, som då gäller för besiktning (vilket år? vilka år?), så kunde man också lugnt invänta kallelser.
Nu blir det ingen kallelse, man ska själv komma ihåg när besiktningen ska ske och välja den som ska besiktiga. Var finns de?
I stället får man tänka till, ja visst ja, jag ska besiktiga bilen. Hitta Bilprovningen på nätet, söka, söka tid för besiktning. Alla går tydligen fortfarande till Bilprovningen, svårt att hitta tid. Finns det någon annan?
Så den privatiseringen ledde bara till att konsumenten fick extra besvär. Borde politikerna ha kunnat förutse.

Internetberoende

Mitt internetmodem (heter det så?) gick sönder och under en tid var internet en stängd värld för mig. En i verkligheten ganska kort tid kändes som en hemsk evighet. Hur skulle jag kunna betala mina räkningar? Ha kontakt med mina vänner? Läsa nyheter och se TV-program? Söka information?
Löjligt egentligen, när jag är bortrest klarar jag mig alldeles utmärkt utan uppkoppling. För att inte tala om tidigare liv när internet existerade endast på universitet och högskolor. Vem skulle då ens drömma om att känna sig beroende av något så märkligt som internet?
Minns ni 90-talet när många förståsigpåare spådde internets snara undergång. Det skulle räcka med att alla användare skrev och samtidigt (varför nu några andra än svenskar skulle skriva just och) för att internet skulle krascha i hela världen.
Men än har internet inte kraschat och än har vi inte heller slutat läsa böcker eller se på film eller TV - som andra förståsigpåare spådde.
Det intressanta med framtiden - och hur vi kommer att leva i framtiden - är att det inte går att förutspå. Gör livet ganska intressant även när modemet gått sönder.

Ryska slussar

Man upptäcker ständigt nya njutningsmedel. Ett drabbade mig i förra veckan. Under en flodfärd mellan Sankt Petersburg och Moskva passerade vi ett stort antal slussar, inte mindre än sex stycken enbart i Moskvakanalen. Och det var gigantiska slussar, 12 meter höga, långa så att två, tre lastbåtar ibland fick plats.
En månljus kväll stod jag ensam på däck och såg slussarna närma sig. Ibland öppnade de sig och släppte ut lastfartyg, ibland stod portarna öppna som gigantiska gap, beredda att sluka oss. Vi närmade oss, tände lanternerna och gled sakta in. Den ryske kaptenen ropade ibland sina order och jag kände att det här, det klarade han och jag.
När vattnet forsade in höjde sig fartyget sakta, meter efter meter ända till vi kunde se floden och landskapet framför oss och sakta glida ut i det. Det var mäktigt.

Politisk dubbelmoral

Thomas Bodström är en person som gärna klankar på andra politiker, kritiserar, gnäller och kräver besked i än den ena, än den andra frågan. Men när han i TV får frågan varför han ställt upp som ledamot i styrelsen för en friskola, som ägs av ett riskkapitalbolag, vägrar han att svara. När reportern envisas uppträder han (Thomas Bodström alltså) som ett tjurigt barn och rusar därifrån.

Med sådana vänner behöver socialdemokraterna inga fiender.

Fagra löften

Tänk så bekvämt att vara oppositionspolitiker och strö löften omkring sig om miljarder hit och miljarder dit. Har man tur så förlorar man valet och slipper ta ansvar för löftena.

Bortglömda roller

Så här i desperata valtider tappar allt fler bort sina egentliga roller (eller roller de borde ha). Massmedia får allt svårare att skilja på ledarsidor och nyhetssidor. Värsta exemplet är Aftonbladet som fungerar som en ren propagandakanal för sossarna. Någon typ av pressetik borde väl även Aftonbladet kunna känna till.

Och vad har hänt med det förnuftiga socialdemokratiska kommunalrådet från Nynäshamn som blev landstingspolitiker och som nu luras att prata tvättservice i tunnelbanan? Honom kan man bara känna medkänsla med.

Och vad tycler LO-förbundens medlemmar om att LO satsar medlemspengar på valpropaganda? Åtminstonde en del av LO-förbundens medlemmar torde vara det för att få facklig service.

Och mitt i alltihop sticker Thomas Bodström upp huvudet och gnäller på allt och alla. Månne om inte Expressen har någon smaskig Bodströmskandal att släppa i september.

Turistfördelning

I Stockholms innerstad rör sig så många turister (och stockholmare?) nu på sommaren att det nästan är trängsel. I ytterområdena är det så folktomt att det känns ödsligt. Till och med vinden är alldeles stilla.
Visst skulle det pigga upp med turister även i de många fantastiska områdena utanför innerstaden. Områden som vi borde vara bättre på att marknadsföra.

Barnmisshandel?

Hur tänker de föräldrar som skaffar en barnvagn där en baby ligger i någon slags behållare under ett större barn. Det lilla barnet ligger precis i nivå med bilavgaserna och saknar helt möjlighet till ögonkontakt med den som kör vagnen - eller möjlighet att se något överhuvudtaget (förutom möjligen fötterna på dem som passerar).
En klaustrofobisk situation!

Tjatigt

Är det någon mer än jag som känner sig ihjältjatad av den fullkomligt hysteriska bröllopsbevakningen i radio och TV? Detta dessutom innan bröllopet (det kungliga alltså) ens har inletts.
Ont om programidéer?
För min del har det dock haft det goda med sig att jag tittar mindre och mindre på TV. Nästa steg är att sluta helt och säga upp TV-licensen.

Staters ansvar

Alla stater har ett totalt ansvar för sina handlingar och för konsekvenserna av dessa handlingar. När det gäller Israel är detta ansvar extra tungt. Terrorhandlingar från Israels sida kan lätt väcka fördomar mot judar som folk. Detta är djupt olyckligt. Det är staten Israel som utför handlingarna. Det är staten Israel som kritiken/vreden ska riktas mot, inte mot någon annan.

Pirater

Kretsen av länder som ägnar sig åt sjöröveri och terrorverksamhet på havet har utökats med en stat - Israel.

Sänkt pris på barns liv

I januari dömdes en kvinna till 16 (14 ?) månaders fängelse för att under flera år ha kränkt och misshandlat sina barn på ett tortyrliknande sätt. Redan då ett förfärande lågt straff för att ha förstört barns liv.
(Se tidigare inlägg i januari i år.)
Det var väl inte så farligt, tyckte tydligen Hovrätten och sänkte nu straffet till ett år.

Vilket samhälle har vi skapat när vi värderar våra barn så lågt? Inte nog med att vi inte skyddar dem för övergrepp. Vi har dessutom en lagstiftning och ett rättsväsende som uppenbarligen tycker att barn kan man behandla hur som helst utan att det medför särskilt stränga straff.

Val i välfärdsland

I ett välfärdsland som Sverige har vi råd att bortse från egna privata intressen när vi går till val i höst. Det är ointressant om vi själva, och vår intressegrupp, gynnas mer eller mindre. Det viktiga är att vi väljer så att den totala ekonomin/välfärden gynnas.

Ledningar som hänger och slänger

Återigen stora tågförseningar på grund av nedriven kontaktledning vid Älvsjö. Hur går det till? Vem går runt och river ned kontaktledningar? Och hur hänger de - i slak lina tvärs över spåren?

Valfri bullerstörning

Den senaste tidens flygstopp p.g.a. askmoln över bl.a. Sverige ledde fram till inslag i Stockholmslokala TV-nyheter om hur människor upplever minskat flygbuller. Bland annat kunde man se inslag där människor talade om hur tyst det blivit under flygstoppet, hur skönt man upplevt att det är.
Det märkliga är att man i en del av inslagen kunde se en strid ström av bilar i bakgrunden. En konstant bullerstörning som alltså är långt värre än enstaka plan som försvinner ganska snabbt.
Kan det vara så att man inte klagar på vägtrafikens buller därför att man själv kör bil?
Buller är jobbigt så länge man inte själv ger upphov till det.

Befogad rädsla

Vi är rädda, sa en Landskronabo i en av SVT:s så kallade debatter, där nyanserna lyser med sin frånvaro.
Ja, bor man i en stad där Sverigedemokraterna lyckats få plats i Kommunstyrelsen då har man verkligen anledning att vara rädd.

Kyrka utan koll

I Bjästa förföljdes en våldtagen flicka av bygden medan förövaren stöttades - tills TV började rota förstås.
Svenska kyrkans representanter hade inte förstått någonting, inte vetat någonting om vad som pågått i bygden - i skolan, bland mäniskor, på facebook. Okunnnigheten ledde bland annat fram till att bygdens präst stöttade våldtäktsmannen och förvärrade situationen.

Men kyrkan hade ju inget vetat, inget förstått. Man kan verkligen bli mörkrädd för mindre.

Mobbing

Alla vuxna har en skyldighet att uppmärksamma och stoppa mobbing. Inget barn, ingen ung människa ska behöva vara utsatt för mobbing. Inte heller ska barn, unga människor behöva må så dåligt att de mobbar andra.

I stället för att - som alltför ofta sker - titta bort och låtsas att vi inget ser, ska vi vuxna ingripa vid mobbing. Men vi ska också uppmärksamma den som mobbar.

Ett lyckligt barn, en lycklig ung människa mobbar inte andra. Ett barn som mår dåligt kan mycket väl bli mobbare. Hur ser det ut i mobbarnas liv? Det finns allför många vuxna - föräldrar och andra - som behandlar barn illa.

Politiker på villovägar

Det är ett problem när politiker inte vet vad politikerrollen innebär. Vanligt i kommuner när politiker tror att de samtidigt är tjänstemän. Nu har förvirringen spridit sig till riksdagen.

Syftet var säkert vällovligt när socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet tillsammans med några vilseförda folkpartister drev igenom ett beslut i riksdagen att övergreppen mot armenierna 1915 var ett folkmord.
Bortsett från att det säkert är få av riksdagspolitikerna, som ens har tillräcklig historisk kompetens för att fatta sådana beslut, skapar det ett annat större problem - beslutar man att ett övergrepp är folkmord har man samtidigt sagt att andra övergrepp inte är det.
Följaktligen måste Sveriges riksdag gå igenom världens alla övergrepp mot länder och folkgrupper de senaste århundrandena för att pröva vilka som är folkmord.

Och då har man fjärmat sig långt, långt från politikerrollen.

Kränkande yttrandefrihet

Det är viktigt att slå vakt om yttrandefriheten - även om den manifesteras i teckningar av dålig kvalitet. Utan yttrandefrihet ingen demokrati.
Det är viktigt att inte ge utrymme åt extrema religionsyttringar - inom alla religioner.

Men det är också viktigt att inte kränka andra människor - deras tro eller på annat sätt. Speciellt om avsikten med kränkningen inte är någon annan än att få uppmärksamhet kring sin egen person.

Dödlig förkylning

Det kan nog vara en fördel - av många anledningar - att inte skrika alltför högt när man pratar i mobilen på tunnelbanan.
En ung kvinna skrek i mobilen att hon var "så satans förkyld" och så hostade hon våldsamt rakt ut i vagnen. Efter en stund skrek hon att hon var på väg till begravningsbyrån för att välja kista.

Så förkyld var hon!

Gnälliga - eller?

Kanske överdrev jag i bloggen nedan - kanske är vi svenskar (åtminstone stockholmarna) väldigt tålmodiga och icke-gnälliga.
Plötsligt rasar hela kommunikationssystemet samman i Stockholm under flera dagar - t-banan slutar gå utanför innerstan, pendeln tar sig fram med stor möda, människor väntar i timmar i 20 - 25 minusgrader på ersättningsbussar som inte kommer. Kommer de så får bara en bråkdel av de väntande rum.

Stanna hemma från arbetet, råder en aningslös SL-ledning medan SLs fotfolk springer runt och försöker leda trafikanterna till eventuella ersättningsbussar.
Och visst har det gnällts en del när man kommit fram till jobbet ett antal timmar för sent, visst har man varit upprörd över den dåliga informationen, visst har SLs fotfolk fått en del skäll (helt oförskyllt) men de flesta har tålmodigt väntat eller vandrat och sagt att det ju inte är mycket att göra.

Och ändå är det knappast någon som vet varför hela systemet rasade samman. Vad var det SL inte gjorde i tid? Är det uteblivna gnället bara ett tecken på resignation? Det är ju långt ifrån första gången kommunikationerna krisar i Stockholm.

Vi gnälliga

Det har kommit mycket snö i Sverige, inte minst de senaste dagarna. Och det har varit kallt, kallt, kallt.
Det är inte kul men det får väl vara någon måtta på vårt svenska gnäll.
I radions nyhetssändningar hörs upprörda människor berätta om många timmar på fjärrtåg som inte kommit fram - och om mat och dryck som tagit slut. Vi har ju alla faktiskt vetat i förväg att det skulle kunna bli så de här dygnen. Om man absolut måste åka tåg just nu så tar man ju med sig mat, dryck och varma kläder.
Är vi svenskar mer korkade än andra folk eller är vi bara obehagligt bortskämda.
Gnälliga är vi i vilket fall - i stort och smått.

Barns rätt 3

Tre syskon i Falkenberg anklagade sina föräldrar för flerårig fysisk och psykisk misshandel. Falkenbergs kommun ansökte redan 2005 om tvångsomhändertagande av barnen. Länsrätten sade nej. (Uppenbarligen utan hänsyn till barnens berättelse.)

Det här framgår av Sveriges Radios ekonyheter på webben.

Allt som sägs och skrivs i massmedia är långtifrån rätt, men man kan nog utgå från att barnen verkligen berättat om misshandeln. Nu bor de alltså kvar hos de föräldrar som de har en mycket, mycket dålig relation till.

De här barnen kan ju inte må särskild bra i dag. Man får hoppas att de aktuella personerna i länsrätten mår lika dåligt.

Situationskomik

Gatan jag bor på är en lugn gata och sällan inträffar särskilt uppseendeväckande saker. I dag hände dock något som hämtat ur en Jaque Tati-film.
Det var snöröjningsdag och parkeringsförbud på gatan. Nedanför mitt fönster stod dock en översnöad bil kvar.
Just denna dag gjordes en grundlig snöröjning av gatan, så grundlig att man aldrig sett dess like. Åtminstone inte på min gata.
Grundligheten förde med sig att det inte räckte att lappa den kvarvarande bilen. En bärgningsbil körde fram och fick upp framhjulen.
Sedan uppstod problem. Kanhända var handbromsen i. I vilket fall försökte bärgaren få upp framdörren - utan att lyckas.
Resolut drogs bilen bort 50 - 100 meter (har svårt att bedöma avstånd) för att snöröjningen skulle kunna slutföras.
Nu står den där; 50 - 100 meter från sin ursprungliga plats, på andra sidan gatan och mot körriktningen!
Jag skulle vilja se bilägaren när han/hon upptäcker sin bil och undrar vem som kört iväg den, ställt den på andra sidan gatan och sedan låst dörrarna igen.

Barns rätt 2

När man ser de fruktansvärda bilderna på skadade och ensamma barn efter jordbävningen på Haiti, barn långt från omgivningens hjälp, kan det kanske synas "fjuttigt" att bli upprörd över hur skyddslösa svenska barn kan bli.
Att barn i världen kan leva i världar som vi bara kan föreställa oss (eller knappt orkar föreställa oss) innebär inte att man kan sätta det ena utsatta barnet mot det andra.
Alla barn har en absolut rättighet att ha det bra.
Vad kan då vi, som har det bra och bara har småttigheter att gnälla över, göra för att barn (och de vuxna i nöd) kan få det drägligare?
Det finns de som gör så mycket, som satsar av sin egen tillvaro för att hjälpa. De flesta av oss kommer aldrig orka/ha möjligheter att offra så mycket. Men vi kan göra en liten, liten insats. Vi kan t.ex. ge pengar till någon organisation som vi tror oss lita på. Vi kan uppmärksamma barnen i vår egen omgivning och göra vår insats för att de ska ha de bra.
Det kan synas som små insatser men ibland har de gamla ordspråken rätt - många bäckar små gör en stor å.
Det viktiga är kanske att inte må så dåligt att man inte orkar se.
Det måste dock vara svårt för de människor, som tror på en god och allsmäktig gud, att hålla fast vid sin tro när de ser barnens lidande.

Priset för barns förstörda liv

16 månaders fängelse dömdes hon till av tingsrätten - den kvinna som misshandlat/torterat sina små barn. 16 månaders fängelse - det är priset man betalar för barns förstörda liv.
Först struntar samhället i att skydda barnen sedan bedömer man ett helt oförlåtligt brott som något värt ett struntstraff.

Det är inte första gången man kan konstatera att små barn är totalt skyddslösa i Sverige, helt utlämnade åt vuxna som inte borde få komma i närheten av barn.

Det är upprörande och det är svårt att hantera de känslor man känner inför barns utsatthet i Sverige. Man vill ju gärna tro att Sverige är ett civiliserat samhälle men när man ser på hur många barn har det kan man ju fråga sig hur pass civiliserade vi är.