Från att ha varit en romanslukare har jag under senare år ägnat allt mer tid åt läsning av deckare - mer eller mindre spännande och även av skiftande kvalitet.
Spänning. originalitet, hög kvalitet på språket, högt tempo, intriger som inte går att nysta upp förrän i slutet - det tycker jag är några av de ingredienser som kännetecknar en bra deckare. Och även de böcker som befinner sig i gränsvärlden mellan romaner och deckare.
I går kväll avslutade jag en roman/deckare som hade det mesta plus fantastiska skildringar av en Stockholmsförort och människorna där.
Det var inte de kvaliteterna som höll mig vaken i natt utan den osedvanligt läskiga intrigen. Fruktansvärt bra (med betoning på fruktansvärt) men också otäck utöver det vanliga. Trots att handlingen var så skrämmande att jag nästan glömde att andas så sträckläste jag boken till slut.
Boken som verkligen skrämde mig var Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. På mitt nattduksbord ligger hans fjärde bok Människohamn. Den lär vara ännu läskigare. Jag har inte bestämt mig för om jag vågar läsa den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar