Förlegad åldersnoja?

Det är förbryllande att höra en del kvinnor (medelålders eller nästan) som försöker låta som småflickor med ljusa röster och barnsligt språk.
Inte helt ovanligt bland kvinnliga artister.
Skräck för åldrandet eller tror de att vuxna kvinnor inte uppmärksammas?
Det förhållandet borde ju vara mindre akut vartefter de kvinnoföraktande/rädda gubbarna dör ut. Eller bär nya, unga gubbar på samma förakt och rädsla?
(OBS att begreppet gubbe är mer mentalt än åldersbetingat.)

Hur det än är så riskerar de här kvinnorna att inte bli tagna på allvar. Det är svårt att uppbringa en auktoritet med tillgjord flickröst.
Och då är vi tillbaka i gubbväldet från 60-och 70-talen. Det gubbvälde och den misstänksamhet som vi kvinnliga 40-talister mötte när vi gick ut i arbetslivet.