Märklig jämlikhet

Många människor tycks tro att i ett jämlikt samhälle ska alla kunna göra samma saker - och går inte det, ja då ska alla utestängas.
Ett märkligt sätt att resonera. Är man t.ex. gammal och/eller fysiskt handikappad kan man naturligtvis inte göra samma saker som unga friska personer. I olika faser av livet kan vi göra olika saker. Har man småbarn är man naturligtvis mer kringskuren än om man är barnlös. Livet har ju andra värden då.
Nu menar jag inte att saker som kommunikationer, utbildning etc. inte ska vara tillgängliga för alla oberoende av förmåga. Det finns gundbultar i ett välfärdssamhälle.

Men kraven får inte bli löjliga.
I slutet av 1900-talet ansvarade jag för bygget av en miljöutställning på Skeppsbron. I utställningen fanns bl.a. en mycket liten platå en trappa upp. På denna platå fanns solrosor väl synliga nerifrån. Ingenting annat.
Trots detta krävde handikapprådet på en av Stockholms förvaltningar att vi skulle ta av det dyrbara utställningsutrymmet för att installera en handikapphiss (för stora skattepengar) för att alla besökare skulle kunna ta sig upp till just denna platå. Vi fick ge oss och hissen installerades. Jag vill minnas att två rullstolsburna personer tyckte det var mödan värt att ta sig upp på platån under den vecka utställningen varade.

Barnens rätt

Äntligen ett lagförslag som värnar mer om barnens rätt än om deras föräldrars!

I dag kan Sveriges landsting kräva barn på vårdskulder som föräldrarna dragit på sig. När barnen blir myndiga får de helt plötsligt ta ansvar för försumliga föräldrar och deras skulder för vårdavgifter. Att avgifterna rört barnen själva ändrar inte ansvarsfrågan.

Ett fullkomligt absurt missförhållande som har varit väl känt länge. Nu äntligen har socialministern lagt fram ett lagförslag som ska hindra landstingen att kräva ut dessa skulder från barnen.

Man kan fråga sig varför inte ett sådant lagförslag lagts fram av tidigare regeringar. Har man tyckt att det är viktigare att värna om föräldrar än om deras barn? Har man missat att alla föräldrar har ett hundraprocentigt ansvar för sina minderåriga barn?

Ägandets förbannelse

Nu har det hänt igen. Någon klant kör på min parkerade bil och smiter. Massor med besvär, i värsta fall även kostnader för mig.
Först blir jag irriterad, arg på klanten som borde kosta på sig några lektioner i konsten att parkera/köra bil. Lite bättre moral därtill. Sen suckar jag uppgivet, värre saker kan hända.
Så länge man inte råkar ut för allvarliga olyckor är ju bucklor och repor småsaker som man ju egentligen inte ens borde hänga upp sig på.

I det här finns det dock några inslag som kan vara angelägna att fundera vidare på:

En sak är naturligtvis det trista i att det finns människor som smiter från sitt ansvar, som struntar i konsekvenser av vad de gör. Man bävar vid tanken på om moralen är lika låg om de skadar någon människa.
Det andra är ägandets förbannelse. Så fort man äger något - stort som smått - skaffar man sig garanterat problem av olika slag. Visst behöver vi en del, vi måste ha tak över huvudet, vi måste många gånger kunna förflytta oss vid sidan av allmänna kommunikationer. Men visst vore det skönt om man kunde sätta sig i en bil, på en cykel etc när man behövde. Om sakerna bara fanns där för allas användning.

Utopiskt, jag vet. Tanken på det gemensamma ägandet är ju tänkt många gånger - och prövat utan särskilt bra resultat.

Folkparti ute och cyklar

Folkpartiet i Stockholm vill testa att låta cyklister köra mot enkelriktat och svänga mot rött i Stockholmstrafiken.
Vadå? Det gör ju de flesta cyklister redan i dag.
Säkrare för de gående, försäkrade Stockholmspolitikern Lotta Edholm (Fp). Min första reaktion var att det var första april, den andra "hur korkad får man bli".
När den första häpnaden lagt sig insåg jag dock att så korkade kan folkpartisterna i Stockholm inte vara, det är helt enkelt röstfiske. Man utgår väl från att många (blivande?) folkpartister cyklar.
Kan vara feltänkt, många stockholmare är ju såväl cyklister som bilister och fotgängare. Och som fotgängare tycker man kanske inte att det är OK att det ska bli legitimt för cyklister att i hög fart köra rakt in i samlingar av fotgängare och barnvagnar på övergångsställen. Nu kan man åtminstone skrika argt efter dem.
Nästa folkpartiförslag blir väl att det ska vara tillåtet för cyklister att i hög fart ta sig fram på trottoarer.
Om man vill att trafiken ska löpa smidigt finns det faktiskt andra sätt, t.ex. krav på cyklister att följa gällande trafikregler. Det finns en del cyklister som gör det redan i dag.