Om man alltid vägrar se verkligheten som den är, om man alltid förnekar det som känns obehagligt, om man vägrar ta eget ansvar, om man använder sig av verklighetsflykt som just en flykt - hur ska man då någonsin få ett drägligt liv? När man är så rädd (feg?) att man t.o.m förnekar det som finns framför ens egna ögon.
Hur orkar man leva ett långt liv på det sättet? Och med den ångest som är en följd av verklighetsflykten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar