Fördomar

Hur ofta skapar man sig inte bilder av andra människor, bilder som inte stämmer? I bästa fall får man tillfälle att korrigera de här bilderna, i de flesta fall bryr man sig inte eller får inte tillfälle. Man bedömer människor utifrån chabloner; vad trist hon ser ut eller han är nog ingen snäll person eller hur kan hon klä sig så illa.
Mer sällan gör man sig positiva bilder.
Häromdagen - på bussen - såg jag en kvinna i yngre medelåldern som jag bedömde som trist. Varför? Hon var överviktig, ganska illa klädd och såg inte så munter ut.
På bussen fanns också ett litet barn som ägnade sig åt att släppa sin leksak på golvet så att hans pappa tålmodigt fick plocka upp den. Det vanliga barnbeteendet alltså och den här lille killen gjorde det på ett väldigt charmigt och roligt sätt.
Den "trista" kvinnan tittade på det här och plötsligt skrattade hon hjärtligt åt barnet i barnvagnen. Och då ändrade jag genast uppfattning om henne. Hon hade uppenbarligen humor och var naturligtvis inte trist. Det var ju jag som bedömt henne utifrån en chablon.
Nu kan man naturligtvis fråga sig om det spelar någon roll om jag är kritisk mot okända människor i min omgivning. De vet inte vad jag tänker och de tycker säkert att jag i många fall också ser trist ut.
Men jag tror faktiskt att det spelar roll. En negativ attityd till människor i omgivningen påverkar mig själv - och min utstrålning - negativt. En positiv attityd leder till att livet blir mer spännande och roligt för mig själv. Man missar en hel del kul om man är för kritisk till sin omgivning, lägger band på sin naturliga nyfikenhet.