Hemstaden - den okända

Eftersom jag är urstockholmare har jag alltid trott att jag kan min stad. Hur fel har jag haft! Möjligen kan jag ha hyfsat bra kunskaper om centrala delar - men omgivningarna! Där är mina kunskaper pinsamt dåliga.
Julklappsböcker om vandringar i Stockholms omgivningar har under våren och sommaren vidgat mina vyer och fått mig att inse att jag inte vet särskilt mycket om min hemstad. Så många berg, så mycket vatten, sådana fantastiska vyer - en helt ny stad har brett ut sig inför mina ögon när jag, iförd bastanta skor och i sällskap av lika intresserade vandringsvänner, börjat utforska Stockholms omgivningar.
Kanske är det så att vi som växt upp i Stockholm har hållit oss i de centrala delarna - på malmarna - eller i den förort där vi är födda. Så tror vi att vi kan vår stad.
En fördel finns det dock med även detta inskränkta synsätt - vi har alltid mycket kvar att upptäcka. Och det vi finner är häpnadsväckande.

Nya roller

Många känner obehag eller rent av ångest inför att sluta arbeta, lämna sin yrkesroll. Tragiskt! Kanske har de inget att gå till, ingen alternativ roll - eller alternativa roller.
Men är det inte egentligen så att det inte är förrän man lämnar yrkeslivet som man får sin riktiga roll?
I jobbet har man en yrkesroll, en titel. När man lämnat jobbet så har man sin egen roll, sig själv, sin egen personlighet
Kanske för första gången fullt ut.

Gnäll-tanter och gnäll-gubbar

Ibland undrar man varför gnälliga människor tycker att de har rätt att ta upp andras tid och luftrum med gnäll. Gnäll är dessutom nästan alltid meningslöst och tidsödande.
Exempel:
1) En pensionärsrepresentant intervjuas i radion om stigande matpriser. "Det drabbar främst pensionärerna", säger hon.
Skitsnack, säger jag. Vi som är pensionärer har gott om tid att leta bra och prisvärd mat. Vi kan baka vårt bröd och vi kan laga mat som tar tid, blir billig och bra.
De som främst drabbas är barnfamiljerna som handlar under tidspress, lagar mat under tidspress och ska ha mycket av de varor som stigit mest.
2) I en insändare akriver manlig gnällgubbe om barn som är i vägen på bussar. Små barn som saknar hyfs (är han riktigt klok ?) ska inte åka buss.
Tvärtom - det ska vara fler gulliga små barn på bussarna och färre ohyfsade gnäll-tanter och gnäll-gubbar som med neddragna mungipor och arga blickar ockuperar barnvagnsplatser och ytterplatser.
De förorenar vår mentala miljö med sitt meningslösa gnäll.