Utsugare i barnbranschen

Den gångna våren besökte jag ett antal butiker (stora, dominanta kedjor) med sortiment som babyutrustningar, babykläder, leksaker - stora och små varor.
Man behöver inte dröja kvar länge i de här affärerna för att konstatera att här gör man sig feta pengar på att lura nyblivna föräldrar, sårbara eftersom alla ju önskar sig det bästa för sitt barn. Vem vill riskera att barnet inte utvecklas, som det ska, därför att man inte köpt en mängd svindyra "pedagogiska" leksaker?
Förr kallades sådant här bondfångeri.
Därtill kommer att dessa kedjor tar ut priser som saknar alla proportioner. Det finns ingen överensstämmelse mellan den - många gånger mycket enkla - vara som man säljer och det pris som tas ut.
För en tillverkare eller försäljare med samvete borde det vara svårt att sova gott om natten.

Ren dumhet?

Hur kan det komma sig att man kan reta sig på småsaker, bli arg på saker som inte betyder något samtidigt som livet är fullkomligt. Att man kan bli svettig och irriterad för att man måste dammsuga samtidigt som man är lycklig.
Dumhet? Oförmåga att se utöver tillvarons små knepigheter och i stället låta den stora lyckan fylla en - hela tiden?
Kanske är det så att de retliga småsakerna behövs för att man inte ska stiga som en luftballong i sin lycka.