Muntlig tradition

Under min uppväxt lärde mig min nu 94-åriga mamma små verser som kunde vara hämtade från gamla poesialbum. Ibland var de säkert förvanskade citat av mer seriös och etablerad poesi. Vad de än var så fastnade de i minnet och jag har fört över dem till mina döttrar.

• Räck mig handen varmt och trofast innan hatet blivit bofast. Kanske innan aftonsolen dalat står den ene ensam här.
• Tack för promenaden upp på rosenstig, fastän regnigt hela dagen solskensdag för mig.
• Sucka mitt hjärta men brist icke. Jag har en vän som älskar mig men törs icke. (Det är lite svårt att veta vem det är som inte törs.)

Det här var bara ett axplock, det finns långt fler småverser. Själv har jag kunnat föra över en del av mina egna poesiverser till mina döttrar:

• Sist i boken vill jag stå, främst bland vännerna ändå.
• Mitt i boken vill jag pränta att du är en bussig jänta.
• Här är rosen, här är törnet, glöm ej token som skrev i hörnet.
• Jag vill sitta i ditt minne på en liten, liten pinne. Men när pinnen den går av, faller jag i glömskans hav.

Sorgligt så att det förslår.

Moralens väktare

Nu har det hänt igen. Nu reser sig massmedias representanter som en man och enar sig i kampen mot det moraliska förfallet - svartjobb och svarta pengar. Politiker - och politiker närstående - granskas och varje svart barnvaktstimme ger upphov till spaltmeter av indignation.
Jag är ingen vän av den svarta pengamarknaden men det finns gradskillnader. Hur bedömer man t.ex. kulturen med utbyte av tjänster i stället för betalning.
Och framför allt - vem är den som ska kasta första stenen? Det skulle vara intressant att granska alla upprörda reportrar och redaktionschefer. Jag lovar - det är inte många av dem som inte betalat utan kvitto eller tagit emot svarta pengar en eller flera gånger.
Men hyckleriet gör sig bra på löpsedeln.

Vackra onyttigheter

Jag köpte en aftonväska som jag inte behöver. Den var så vacker att jag hängde den på väggen.

Morgonbetraktelser

"Vanliga människor..." säger man och menar alla andra. Tittar man runt i bussen så ser man dock att att de flesta ser ganska ovanliga ut.

Livet kunde gott vara lite tråkigare ibland så att det inte rann iväg så fort.

Kvällstidningsmysterium

När man ser kvällstidningarnas löpsedlar så undrar man hur det kan komma sig att det överhuvudtaget finns några rynkiga och överviktiga människor. Så lätt och så fort som det går att bli av med både kilon och rynkor

Humorbefriade

Människor som saknar humor - som inte har distans till sig själva, inte kan skratta åt sig själva - är fullkomligt outhärdliga.

Mer om väninnor

Konstigt, det där med att ha trevliga, roliga, fantastiska väninnor går tydligen i arv till ens döttrar. Det förgyller livet.

Roliga väninnor

... utan dem skulle livet vara bra tråkigt!

Mobiler

Varför skriker många när de talar i sin mobil? Ibland kan man undra om de inte skulle höras lika bra utan mobilen.
Varför är det personer med de tråkigaste privatliven som på tunnelbanan/bussen pratar längst och högst i mobilen? Vem är intresserad av att höra!

Att läsa mycket

är ett sätt att uppleva lite mer.

Förändringsobenägenhet

En kvinna i övre medelåldern åker en viss busslinje varje vardagsmorgon. Hon är i god tid vid ändhållsplatsen så att hon kan sitta på exakt samma plats varje morgon.
Ibland är bussen av modernare snitt, sätena är placerade något annorlunda. Då sitter hon så nära "sin" vanliga plats som möjligt.
Det finns kanske inte så många äventyrliga människor men det här är väl ändå för mycket av trygghetsnarkomani. Vad skulle hända om någon satt på den här speciella platsen när kvinnan klev på bussen?
Jag vågar inte tänka tanken.

Tröttsamt

är det med företag som aldrig kan göra rätt, som inte är kapabla att rätta till sina egna misstag. Det känns som en en oändlig räcka av kontakter, ursäkter, upprepande av samma misstag. Det skulle vara intressant och räkna ut någon gång hur många månader av ens liv som man ägnat åt att rätta till misstagen hos företag/affärsverk/myndigheter som helt enkelt bara gör fel.
I det här fallet Teliasonera. Vänliga och trevliga att ha att göra med - men det blir ju aldrig rätt.
Jag gör också fel men jag tar inte betalt för dem.
Man kan förstå att det är lätt att bli rättshaverist.

Svenska kyrkans

representanter vill inte - enligt massmedia - tillåta att brudens far lämnar över bruden till brudgummen. Detta av jämställdhetsskäl.
Vilket larv!
Det finns väl viktigare jämställdhetsfrågor att ta itu med inom svenska kyrkan.

Skvaller

kan vara obehagligt men också roande och befriande.

Inkompetenser

frodas när ledaren tappar intresset.

Tomt prat

Visst är det väl märkligt att de talare, som har minst att säga, pratar längst och gör flest utvikningar?

Ett mysterium

Varför kånkar kvinnor alltid på en portfölj plus en massa kassar medan männen bär på en portfölj som allramest?

Klok eller

De säger att man blir klokare med åren. Jag undrar det jag.

• När man blir äldre är det lätt att bli sur och gnällig - det gäller att se upp.

• Fördelen med att vara sensationslysten är att man får se så mycket.


• Om man är omtyckt av alla - då är man förmodligen ganska slätstruken.

Stockholm är en härlig stad, fantastisk, vacker. Det tycker nog inte bara vi genuina stockholmare. Men det finns en vidrig plats, en plats där människor är stressade, irriterade, aggressiva, knuffiga. Det är T-Centralen - och gången mot Centralen.
Då skulle man vilja flytta härifrån.

En vacker dag är man en mamma med vuxna döttrar och svärsöner och man blir ganska odräglig. Det gäller dock för omgivningen att stå ut. Själv är man ganska nöjd.
Kostymnissar i city ska inte tro att de kan trampa ner en i sin monstruösa självupptagenhet. Osynlig, jag? Glöm det. Jag står stadigt på alla ben och fötter när de försöker gå igenom mig. Skyll er själva om ni får en armbåge i sidan.
För det mesta är vi damer i vår bästa ålder ganska vänliga och blida. Men vi hugger när ni minst anar det.